Robin Dahlberg

Läs Robins blogg

Robin Dahlberg

Säkerhetsmedveten inspiratör.

 

Namn och ålder: 
Robin Dahlberg, född 1981

Yrke:
Professionellt:
Ansvarig för säkerhet och kurser på Klättercentret.

Idéellt:
Sitter i Svenska Klätterförbundets Säkerhetskommitté.
Är med i Bultkommittén i Stockholm

Tränar: 
Inte lika mycket nu som förut p.g.a. tidsbrist, men med större motivation än tidigare när tillfälle väl ges.

Meriter:
Traditionell klättring
Minaret, E8 6c, Häller, Bohuslän, Sverige, 2008
Rätt Lätt, 7c+, Häller, Bohuslän, Sverige, 2009
Dags att deklarera, 7c+, Pärleporten, Bohuslän, 2009
Crackoholic, 7c+, Ulorna, Bohuslän, Sverige, 2009
Gaia, E8 6c, Black Rocks, The Peak District, England, 2011

Sportklättring
Hårdaste onsight 8a
Hårdaste redpoint 8b
Totalt ca ett 40-tal leder mellan 8a och 8b.

Inne-/uteklättring:
Båda är fantastiska. Om jag aldrig mer skulle få klättra ute så skulle jag ändå klättra inne. Det är alldeles för kul för att inte göra. För mig är inte inomhusklättring ett substitut för utomhusklättring. Inomhusklättring har ett eget existensberättigande. Utomhusklättringen och inomhusklättringen kompletterar varandra tycker jag. De innehåller olika saker och kräver olika saker. Utomhus får gärna den mentala utmaningen finnas. Inomhus är det mer den fysiska prestationen som lockar mig. Jag gillar båda och allt med klättringen. På vintern längtar jag till våren och utomhusklättringen och på sommarens varma dagar kan jag längta till vinterns inomhusträning. Så funkar jag.

Bästa klätterupplevelsen:
Den led som gjort störst avtryck i mitt liv någonsin är Minaret i Bohuslän. Jag anser mig vara en väldigt rädd klättrare och för mig var det en enorm mental resa. Från att vara livrädd på topprep och att drömma mardrömmar till att sitta där på toppen och ha gjort leden. Kände då för ett kort ögonblick att mitt klätterliv inte kunde nå högre. Jag behövde inget mer. Jag var nöjd med vad jag gjort på ett sätt som jag inte riktigt känner med andra leder.

En annan led är La Dolce Vita i Céüse i Frankrike som var min första 8a+, 2004. Det var också min första riktiga redpointupplevelse i bemärkelsen att jag höll på att bli tokig, inte kunde sova på nätterna, inte kunde sluta tänka på leden och dessutom hade en väldigt begränsad tid på mig att göra leden innan jag skulle åka hem. När jag hade gjort kruxet på leden så stod jag i en viloposition i säkert 10 minuter innan jag testade slutkruxet på toppen. Många tankar for i mitt huvud under den vilan. När jag sedan kom upp till ankaret var jag för en stund världens lyckligaste människa. Det var en fantastisk känsla.

Hade en fantastisk upplevelse när jag onsightade Right Wall, E5 6a, på Dinas Cromlech i Llanberis pass, Norra Wales. Kom till en punkt där jag varken kunde klättra ner eller lägga några säkringar, och jag var redan långt över säkringarna jag lagt. Då var jag verkligen tvungen att samla mig och gräva i mitt inre för att få mod till att köra vidare. En unik upplevelse. Den kvällen drack jag nog min godaste öl någonsin.